Efter att ha jobbat 9-19:15 idag kom jag hem, slog på tv:n och valde av någon anledning ett program på SVT2 om mobbning som heter Det handlar om dig. Jag såg inte programmet från början men dem tio minuter jag såg utspelade sig i Göteborg, en tjej hade drivit ett fall av utfrysning under sin skoltid med en passiv skola som inte gjorde mycket. Det gick så långt så att den här tjejens mamma valde att hålla sin dotter hemma från skolan för att inte skicka sin dotter till en psykisk torty. 
Vad händer? För tio år sedan bytte jag grundskola. Varför? För att jag under cirka tre år hade varit mobbad och utfryst. Jag visste inte vad det innebar att vara mobbad. Lärare pratade om elever som gick ensamma på skolgården, hängde med huvudet och var alltid ledsen. Jag föredrog att vara ensam, och kan än idag föredra att vara ensam. Detta gjorde att jag endast pratade med mina klasskamrater på lektionerna och lekte själv på rasterna. Jag gillade att leka själv. Ingen styrde vad som skulle hända mer än jag själv. Mina föräldrar började bli oroliga, min far tjatade om att jag skulle prata med mina klasskamrater, lättare sagt än gjort, jag gillade att vara själv. 
Min frivilliga ensamhet blev med tiden ofrivillig. Jag blev ofrivilligt utfryst, enkelt offer för mobbare, vilket kom med tiden. Tjejerna i klassen frysta ut mig och killarna trackade ner på mig. Jag började gå hos kurator, något som jag sen inte riktigt kunde leva utan senare i livet, och fick där veta att jag skulle ändra mig. Tanken var god har jag fått reda på senare i livet men felformulerat. Jag skulle ändra mitt sätt att tänka, inte mig själv. 
Det hela slutade med att jag fick byta skola när jag skulle börja åttonde klass. Jag ville inte gå till skolan och sent under sommarlovet så hittade mina föräldrar en skola i en annan stad. Vart vill jag komma med att berätta om min egen skolgång? Har det inte blivit bättre under dessa tio åren?! Skolor som inte gör någonting. Antimobbningteam…. Skolkuratorer… Skolsköterskor… Är det så svårt att motverka mobbning och utfrysning? Det roliga i kråksången var att i slutet av detta program jag tittade på så intervjuades en tjej som var klasskamrat till ett mobboffer och den klassiska orden kom ”vi visste inte att hon var mobbad och utfryst”. Jag blir så arg! Såg du verkligen ingenting? Detta var på gymnasienivå. Det hade förekommit vuxenmobbning! 
Vad kan du då som åskådare göra när någon blir mobbad? Jag vet inte. Det finns knuten mirakelkur. Gå emellan om någon blir slagen. Det svåra att se är om någon blir mobbad psykiskt. Orden sitter kvar längre än slagen. Blåmärken läker men inte dem sår som satts på själen pga hårda ord om hur dålig man är. 


Lämna en kommentar

Postat av admin
Datum: 13th oktober 2015
Kategori: My Life